..memento te mortalem esse..

Idag firar jag och Daniel tre år. Tiden går så fort :) Det roliga i det hela är att pirret fortfarande är där. Spänningen som finns ibörjan är självfallet försvunnet men är nu ersatt av något mycket bättre, en trygghet. Och varje dag växer kärleken på ett helt annat sätt. Jag älskar honom så sjukt mycket, min Daniel.

Jag gillar inte folk som expanderar sin "kärlek" överallt, bombaderar med sms, skriver mesiga kärleksförklaringar på FB osv. I mina ögon så förlöjligar man ju nästan den intima kärleken man ska känna tillsammans. Men jag vill absolut ha uppskattning och söta sms, men inte överallt och hela tiden. Då försvinner det fina i det hela.
Så Daniel har gjort vår tre-års dag perfekt trots att vi inte kan träffas idag. Fick imorse ett sms som betyder massor för mig och när jag kom hem stod det ett blomsterbud utanför dörren. Rosor, ett kort med ett ord som betyder mer än något annat och choklad :) Det är alldeles lagom och intimt.
Han är helt enkel underbar, den perfekta mannen för mig!