..memento te mortalem esse..

Idag när jag kom till jobbet och hade varit där fick jag ett telefonsamtal från en av dem på jorden jag älskar mest. Han mådde jättedåligt och var nära både fysiskt och psykiskt. Så jag tog ut en semesterdag och åkte dit. Satt där hela dagen och pratade. Det är så sjukt utmattande att se nån man bryr sig så mycket om vara så nedstämd.

Sen var det tid för jobb på Skeppsbron. Det gick jätte bra men att stå där och le, vara glad och småprata med människor när jag egentligen bara vill gråta har tagit musten ur mig.

Nu ska jag bara ligga i soffan och vila och tänka på alla mina nära och kära.

Ha det så  länge!!