..memento te mortalem esse..

Jag har tänkt på det länge och undrat hur det skulle kännas. Men jag har inte riktigt vågat, rädd att blotta mig. Men nu har jag tagit steget. Gett mig ut i det okända. Startat en blogg!
Jag hoppas kunna se denna som samma terapi som 1995 års dagbok gav mig... "Världskriserna" kommer kanske se annorlunda ut men många namn som fanns då kommer återkomma idag. Så då kör jag igång:

Kära bloggbok..
Idag är jag sjuk, hemma från jobbet. Har fått en otrevlig åkomma som återkommer varje kväll. Jag blir yr och illamående. Imorse när jag skulle gå upp kändes det som jag varit på Tellus igår och spenderat mina pengar på ett sprit-bord.. men så är inte fallet. Jag är bara illamående, har fått en ihärdig bakfylla men utan den roliga dansa-shota-fest-delen.
Daniel är duktig i skolan. Hans lärare sa att han var bäst i klassen på att slåss med batong. Ja, jag vet vad ni tänker nu och det stämmer: Dom övar på att slåss med batong i hans skola!! Jag kan tycka det är lite töntigt, det är väl bara att slå, så hårt och mycket man kan! Men han är glad och tycker det är roligt och det är huvudsaken. Och jag suger åt mig lite av berömmen, det är ju ändå mig han övar på :)

Jag kommer ihåg hur det var att vara sjuk när man var liten. Mamma tog hand om en, köpte glass och tidningar. Man kändes sig trygg och älskad när man låg i soffan och käka glass och läste Min Häst eller Penny. Nu är det annat. Nu får jag köpa min glass själv, ligga ensam hemma och läsa om idioter som bränner ner våra krogar på www.sn.se. Känns inte lika bra på något sätt.. Jag tror att om jag fortsätter må så här imorgon skall jag våldsgästa min vän Linda som fyller 100 år imorgon. Hon får då bjuda på tårta och ta hand om mig!!

Jag hoppas att min yrsel och feber har gått ner tills imorgon för då kommer min finaste Elin till Nyköping för en liten stund. Hon har då med sig Patrik och lilla Adam.

                                                                                                            XOXO / Sandra