..memento te mortalem esse..

Kära bloggbok.
Just nu känns allt sådär faktiskt. Kroppen säger i från och inget går som jag vill.
Men i mörkret finns det alltid något som lyser upp tillvaron. I mitt liv så är det Therese. Häromdagen ringde jag henne klockan 23:30, och alla som känner henne vet att hon har somnat för länge sedan då. Men trots att hon sov tog det henne bara 10 minuter innan hon var hemma hos mig. Sedan satt hon och vakade på mig hela natten. Tack för det, Tess!!

Igår vad det Tisdag, men jag missade "tisdagsmiddagen" för första gången, det känns sådär. Jag var ju snart värd en Guldklocka för trogen middagdeltagare.
Så istället för som andra tisdagar, äta god mat och snacka skit med sina bästa, tänkte jag kolla lite på TV igår. Men ingen av dom bra serierna har ju börjat så det som visades var en skräckfilm eller "Världens minsta bodybuilder". Fy, vad jag hatar sånt.  Det finns 2 saker jag verkligen inte gillar och det är dvärgar och riktig överviktiga människor.
Jag vet inte vad detta avsky kommer ifrån men jag har en egen teori.. Jag är ju uppväxt på 80-talet. Då lördagskvällarna bestod av middag med familjen och sedan vidare till soffan med lördagsgodis och "Fångarna på fortet". Jag tror det är där min avsky kommer ifrån.
 Jag var ju bara ett barn när jag fick se en  äcklig tjockis slå på gong-gongen. Små dvärgar som knappt kunde springa som lunkade omkring i Fortet. Dom små dvärgarna lirkandes med deras små händer och dela ut nycklar till folk. Och sedan hela tiden höra Gunde Svan skrika: Skynda, skynda.. Och varje lördag, det var familjeunderhållning sades det. Men redan då visste jag bättre. Det var en freakshow!! 
Jag har inget belägg eller underlag för detta men jag tror innerligt att det måste vara fler än jag som fått bestående men av programet.

Nej, nu ska jag sätta på lite kaffe. Och hoppas på att allt det onda försvinner..

                                                                                              XOXO/ Sandra